Idag red jag med maja för sista gången. Sen satt vi och pratade skit i omklädningsrummet för sista gången. Och tittade på Zalle i hagen för sista gången. Imorgon packar hon hans saker, och Zalle flyttar till Linköping. Om några dagar åker maja först till frankrike och sen flyttar hon med. Hur det känns? Förjävligt

Jag vet att vi kommer hålla kontakten, utan tvekan. Jag vet att hon kommer hem på loven och då kommer vi träffas. Och jag vet att jag förhoppningsvis åker ner och hälsar på över nån helg. Men ändå.

Vi har varit kompisar sen vi var typ 8 år. Och nu kommer jag inte kunna träffa henne så ofta som jag vill.. Det känns helt overkligt. Jag har inte velat inse sanningen, att snart flyttar hon, jag har försökt intala mig själv att det hon sa i vintras, allt om den där skitbra skolan osv, bara var tomma ord, och att hon dessutom kom in på skolan är bara lögn. Zalle åker på bete, precis som förra året. Och maja ska på semester och kommer hem sen. Men så är det inte.

Jag tror att idag så insåg jag verkligen att det här händer. Det är aldrig kul att inse att en person som har funnits vid ens sida så länge man kan minnas helt plötsligt inte kommer att finnas där längre. Det känns som att jag aldrig kommer träffa henne igen, som att hon har dött ungefär.

Och man minns allting som vi skulle ha gjort, men aldrig gjorde. Minns allt man sagt som man inte kan ta tillbaka. Och skäms lite. För sig själv. För att man bara tänker på vad man själv vill, vad man behöver. För den som verkligen har en utmaning framför sig är ju Maja själv. Den där svaga delen bleknar lite, men bara några få sekunder, för att smyga sig tillbaka för att viska: Men jag då? 

Jag är jätteglad för majas skull, för DIN skull, för att du har kommit in på skolan, för jag vet hur gärna du ville det och hur mycket du längtat efter det. Och jag är ledsen att jag inte flyttar med dig. 

Jag vet att jag svamlar, vet att jag fumlar med orden. Ibland bli det för mycket. Livet leker med mig. Alla känslor kom på en gång. Jag har försökt stänga ute dom, försökt att vara stark och inte erkänna för mig ajälv att jag kommer sakna henne och att jag kommer gå omkring med ett tomrum. 

Det jag försöker säga är: Jag vill inte att du ska flytta. Jag vill hålla kvar dig för alltid, men jag förstår att du måste för din egen skull. För att det här är vad du vill göra, och du kommer göra det jäkligt bra!