Idag när jag kom till stallet så var mattias där och han frågade om jag ville följa med ner till ridskolan och titta på hoppning. Ung och dum som jag är så sa jag ja, vilket resulterade i en otroligt frivillig kidnappning upp på Pilutans rygg. Så jag skrittade ner henna åt honom och han tog bilen för han skulle kolla på nån. Väl där så skrittde jag runt i typ 20 min i paddocken, hon var lugn och sneelhest. Det gick bra för dom idag, hon såg jävligt taggad ut hihi. Sen red jag upp henne igen och då insåg jag en sak.. Jag trivs väldigt bra på piluttans rygg, vet du varför? För hon är väldigt lik en fläckig liten c-ponny som jag har. Fast i större förpackning med liiite mer motor.

Tibbe gick inge bra alls idag.. Jag red i paddocken och först var han ganska fin, men sen blev han bara bråkig och studsade och det gick fan inte att göra nåt. Det kändes verkligen helt jävla lönlöst för vad jag än gjorde så var han fortfarande stressad. Tillslut så spelade det ingen roll om han gjorde rätt eller fel, jag var ändå arg så då gick vi hem igen. Det är ingen idé att rida då.

I stallet så fick jag hålla mig för att inte börja gråta, vilket inte höll så länge för jag var bara så less..  Många stora tankar i mitt huvud nu... Men Tova, alex och mattias sa några snälla ord och då kändes det bättre :) Så imorgon tar vi nya tag och går back to basics med start och stopp utan krav på form eller dylikt, jag vill bara få honom med på noterna. För så är Tibbe, ibland så måste jag gå tillbaka till grunderna innan jag kan fortsätta där jag var. För den där ponnyn är som en RIKTIG jävla bergochdalbana.

så helt opepp är jag ju inte, men jag har fortfarande dom där iddéerna som ligger och gror i mig...! Nyfiken??