Haha asså livet är som en jäkla bergochdalbana. Ena sekuden så är jag skitglad och nästa känner jag mig värsta nere. Jobbiga grejer det här med hormoner ;)

Men asså det är lite kul ändå för man kan ju inte låta bli att tänka. Jag har det ju skitbra, verkligen. Min familj är frisk och kry (fast jag "tappade" ju en medlem i år..) jag har TVÅ hem, en superfin polle, och en katt, gratis skola, möjligheten att äta flera gånger om dagen, hela och rena kläder, fantastiska vänner och andra människor runt omkring mig. Jag kan fortsätta i en evighet, men det jag ville komma fram till då är.. Varför mår man så dåligt när man har det så bra!?

Våra "problem" är ju ofta (läs:inte alltid) väldigt små och orelevanta. och vi är ofta otacksamma över allt som vi har. Jag brukar tänka att "istället för att vara ledsen över det man inte har så ska man vara glad över det man har" Och det är så sant. I höstas var jag med i ett körprojekt genom skolan där det kom några från ett superfattigt land (jag kommer inte ihåg exakt vilket, så jag lämnar det osagt) och vi kom in på hur blind man kan vara. dom sa att vi tycker skolan är jobbig och skolkar ibland, vi lyssnar inte på våra föräldrar osv. Jaaa, det är ju lätt att gnälla men.. Det blir sååå mycket mer på riktigt när man träffar och pratar med folk som inte har det så lätt. Dom skulle ge nästan vad som helst för att få gå i skolan EN ENDA dag, och vi ser det som en börda. Och vi lyssnar inte på våra föräldrar, tja.. Dom har inte ens några.

Så det jag egentligen försöker säga är kanske.. var jävligt tacksam och glad över det du har idag, och innan man slänger bort möjligheter så kan man ju tänka två gånger på VAD det är man slänger..

Jag har alltid varit väldigt tacksam över saker och jag är uppväxt med vetskapen om hur illa ställt folk kan ha det, både här i sverige och andra länder. Och jag har nog alltid varit säker på att jag vill hjälpa folk att få det så bra dom kan. ibland kan jag fan bli lite bitter och tänka att jamen, om alla i sverige gav EN krona så skulle man kunna installera avlopp till alla i hela världen, HUR grymt skulle inte det vara!? eller dom där svinrika jävlarna som köper solglasögon för 25000 dollar. Tänk om dom skulle skita i det (let's face it, en rätt så onödig investering) och göra nåt vettigt för pengarna?

Jo.. Tänk om tänk om tänk om. Vad djupt det blev. Men jag tror att ni förstår vilken tråd jag spinner på?

Jag menar inte att alla ska skäna pengar hit o dit, det mesta man skänker till välgörenhet kommer inte ens fram, för det första så går 30% direkt till skatt, sen ska dom som jobbar med själva organisationen ha nån slags lön osv. Så jag vet inte...

När jag blir "vuxen" (dvs när jag är fri från skolan) så är min dröm att åka runt på olia ställen till olika länder och försöka bidra med det jag kan för att hjälpa folk. Jag är inget helgon direkt, men om man bara kan hjälpa EN enda människa att få det lite bättre så dör jag iaf med vetskapen att jag inte blev bara en annan soffpotatis som lägger 250000 på solglasögon och lyxvilla och bidrar till världsvält..

Nu blev det här väldigt långt och extremt luddigt, så jag avrundar här. Menjag hoppas att nån iaf förstod vad jag försökte säga. Vet inte ens varför jag skrev ner allt men jag behövde få ut det liksom :)