Är hemma nu från ingenmansland. Tog ca 10 timmar dit och hem, men det var det värt!

När vi kom fram så sa hon som visade oss att "Ja, hon har ju blivit VÄLDIGT beskyddande nu mot fölet, ingen har fått komma nära." Så när vi öppnade fick vi den elakaste blicken och spark med bakben och jag henna och christina sa "heeej, starla..." Då var det om om det gick upp för henne vilka som hade kommit. Då lugnade hon sig direkt och det tog inte mång minuter innan vi alla klappade både henne och fölet. Sjukt att hon gav oss sånt förtroende, att hon visste vilka vi var och att hon litar på oss.

Hon var så stolt över sitt fina föl. och fölet var jättesött och gosigt och ja.. Allt var underbart <3 starla var inte jättesocial, men hon var så lugn och stolt.

Det känns så bra nu när jag har träffat henne, hon lever och mår bra och sådär.

Nu kommer lite bilder :)