i förrgår ledsnade jag på tibbes dumheter. "jag är skänkeldöd och stelopererad och har inga planer på att göra vad matte säger fast jag vet mycket väl vad hon ber om". 

 

Så idag tog jag på fläcken en graman för första gången. Och jag tog på min själv ett par sporrar. Red ut i skogen med planen att se hur pass pigg han var och om jag skulle trimma sen. Det är ingen idé att be honom göra nåt om han har överskottsenergi, det blir error.

 

Jo.. Han började ju vid kossorna (som dessutom inte ens är ute längre..) och skulle vända hem. Men TJI FICK HAN DEN BUSEN! Han kunde inte resa sig coh vända om eftersom jag hade gramanen, han kunde inte ignorera min skänkel frammåt för jag hade sporrar. Han blev jävligt less, men gick ändå ganska villigt. Han lyckades vända två gånger så jag var tvungen att hoppa av  i farten och vända tillbaka honom för hand (han reser sig vad man än gör när han väl har vänt, så man får inte tillbaka honom från ryggen). men sen så! Faktiskt nöjd med det!

 

Sen var han lite småtöntig, men det är han alltid på mellanvägen, gjorde 180 graders vändningar som inkluderade sken hemmåt och allmänt töntade sig. 

 

I mitten av mellanvägen finns en väg upp i skogen som man kan gå hem på och då tänkte nog tibbe "aha, nu har jag schansen". han slängde sig in i skogen och började resa sig, skjuta rygg och hålla på. Efter ett tag insåg jag även att det inte ens handlade om att han vill hem, han ville he av mig den jäkeln. Men jag satt kvar och efter lite (läs mycket) övertalning så passade det visst herrn att gå dit jag ville. 

 

Sen var han snäll och ganska fin, till och med väldigt fin stundvis i traven heöa vägen till slutet av vägen. Sen på väg  hem upplevde jag att han var fin i skritt och trav, såklart lite motsträvig i vänster, men inte alls i närheten av hur han varit senaste månaderna. I galoppen va han jäkligt stark och spänd, men han höll ihop kroppen bra och det kändes som om han var ganska nöjd med livet ändå.

 

När jag hade gått förbi korna på väg hem (där det aldrig är problem eller stress, hur "rädd" är han, egentligen??) Så höl jag kvar honom i form ett tag och då kändes han som om han tog ett bra, ärligt stöd i tygeln faktiskt i vänster varv också, det kände ju tydligare i höger, men ändå!!

 

Så over all är jag nöjd med det. Det känns om om det hände nåt iaf. Jag red hem och tänkte att jag gör en kortare uteritt imorrn och sen lägger in trimm ute/inne beroende på underlaget. 

 

Känns gött nu ju!