Igår kände jag inte för att rida så jag tog ut lilla ponnin på baksidan och tränade lite löslongering. Först fick han jogga igång lite i båda varven, jag märkte på en gång att han hade svårt att förstå mina signaler i mörkret, vilket är väldigt logiskt då man amvänder sig av kroppspråket. Men han gjorde sitt bästa, även fast jag fick vara lite övertydlig ibland.

Nästan på en gång kom han in till mig idag, det tog kanske två varv, sen stod han så gulligt vid mig :) Nu följer han mig utan tvekan när jag gå och idag så körde jag lite "spö-terapi" med honom lös.

Först när jag tog upp spöt blev han lite tveksam och ryggade nåt steg eftersom spöt vanligtvis betyder att han ska ut och springa. Men då lugnade jag honom och sen strök jag med spöt över hela honom, sen gick vi en sväng och sen skickade jag ut honom igen.

Anna-greta kom med sina hundar som hade blinkande halsband och då började ju tibbe höja svansen, studsa runt och fnysa på en gång. Då testade jag att be honom komma in och då kom han på en gång. Det är bra att han kommer när han blir rädd.

Min sötprupp! Är det nån som vill se film nån gång när jag jobbar honom lös?