Det 4e året
Kategori: Tibbes och min historia
Kategori: Tibbes och min historia
Kategori: Tibbes och min historia
Kategori: Allmänt
Tibbe kom till mig i november 08. Jag hade letat efter häst ett tag men inte åkt
och provridit någon. Jag börjar från början:
Jag satt som vanligt och letade efter hästar på Blocket då jag såg ett maxad c-ponny sto som behövde fodervärd. Jag blev såklart väldigt intresserad och lyckades på nått vänster övertala mamma att ringa, men hon var redan tingad. Då såg jag en annan annons:
C-ponny söker fodervärd!
Gullig C-ponny på 5 år söker seriös fodervärd. Gärna liten vuxen. Han är tränad
regelbundet i dressyr och hoppning. Han kan vara lite busig och är därför ingen
nybörjarponny. Daglig utevistelse och hästkompis ett måste. Referenser krävs.
Du bör helst bo i Sundsvall med omnejd.
Jag sa såklart till mamma, men hon tyckte att 5 år var för ungt och sa nej.
Jag fortsatte att kolla på andra annonser men jag kunde inte få just den annonsen ur huvudet. Veckorna gick och annonsen var fortfarande kvar. Jag frågade mamma igen om jag kunde få mejla i alla fall. Tillslut sa hon att jag kunde få mejla på ponnyn så jag gjorde det.
Jag hade mejlat på säkert fem andra ponnysar, men det var bara denna som jag fick svar på. Jag blev mäkta överraskad så hans ägare föreslog att vi skulle provrida följande fredag klockan tre.
Vi åkte till näset där han var uppstallad (det kändes som att det tog flera timmar att åka dit) Jag kommer ihåg så väl hur det kändes! Mamma satt hela vägen i bilen och sa nåt i stil med: Du ska inte förvänta dig så mycket nu Lovis, vi ska inte ta första bästa häst, och det är inte säkert att det blir han. Han är alldeles för ung.
Tillslut kom vi fram och vi hade aldrig varit där förut så vi visste inte riktigt vart vi skulle gå. Då kom en tjej och frågade om det var vi som skulle provrida Tibbe? Ja, sa vi.
Hon visade oss vägen till ett privatstall på anläggningen. Då vi kom in i stallet stod det flera hästar på stallgången, men jag kände igen ponnyn direkt, men han såg inte ut som i annonsen. Han hade vinterpäls som en islandshäst och var tjock och omusklad. Mamma föll för honom på en gång eftersom han såg ut som en islandshäst. Jag kommer ihåg att hon sa: Ååh, där borta står det en islandshäst! Och jag svarade surt att: Det är ju han vi ska provrida..!
Vi pratade lite med ponnyns ägare Anette och jag fick reda på att han hette Tiburtius, men kallades Tibbe.
Han var redan sadlad när vi kom, så vi tog ut honom till ridhuset. Jag kommer ihåg att jag fick stå och hålla i honom ensam medan Anette gick och kollade om det var ledigt. Det kändes ovant, men jag gillade honom redan.
Sen fick jag rida. Från första stunden jag satte mig i hans sadel så kände jag att; Det här är min ponny! Först vågade jag inte göra så mycket, jag skrittade mest bara runt, men sen kortade jag tyglarna. Jag gillade honom, men han hade jätteskumpiga gångarter! Det kändes väldigt coolt att rida på en privatponny, som dessutom kunde bli min.
Anette föreslog att vi skulle ta hem honom på en gång på prov, men jag ville provrida honom en gång till först, så vi bestämde att jag skulle komma tillbaka fredagen därpå.
Dagen för andra provridningen kom, med regn... Så det blev ridhuset igen. Idag fick jag även göra i ordning honom själv. Fast Anette fick hämta honom i hagen. Han ville inte komma in och gick iväg några steg, men sen fick hon fast honom. Jag blev lite osäker i stallet eftersom han stod och såg ganska sur ut i gången, men han blev gladare efter ett tag.
Han hade hopptränat 2 dagar innan och sedan vilat så han hade hemsk träningsverk och i början stretade han bara emot, men på slutet gick det väldigt bra. Jag tror att jag blev väldigt sporrad av det faktum att han var stel, och att jag fick honom mjuk, för sedan hade jag bestämt mig.
Jag skulle ta hem honom i en månad och se vad som hände. Han var väl inte den smäckra tävlingsponnyn jag ville ha, men jag trivdes med honom och han verkade faktiskt trivas med mig.
Lördagen den 8 november 2008 kopplade vi på Fridas transport och hämtade hem honom och det kommer jag aldrig att ångra (eller glömma)! Tibbe ville inte kliva på transporten först, men efter ett tag klev han på med linor.
I början var han dum och stack med mig i skogen och höll på men nu är han snäll. Visst, vi har våra duster och ibland blir jag less och vill inte ha honom, men för det mesta älskar jag honom mer en allt annat och det kommer jag alltid att göra!
Kategori: Tibbes och min historia
Under vintern 09-10 gjorde jag och tibbe ganska stora framsteg i dressyren. Jag började kunna göra saker i dressyren, som att samla traven, hålla formen i övergångar osv. Han fick mer muskler och bättre kondition och blev överlag en gladare ponny.
Under vintern började han hålla på och tramsa och försöka vända hem typ 5 gånger varje ridtur. Han både sparkrade och stegrade sig när han inte fick som han ville. En ridtur när han hade varit extra jobbig kände jag verkligen att "nä, nu orkar jag inte mer. Jag vet inte vad jag gör för fel.." Efter den ridturen slutade han nästan helt.
våren 2010 hade vi en lite sämre period i dressyren, tibbe var lite stel och började gå tillbaka till som han var "förut" (innan vi gick förbi bilen i skogen som gjorde att han låssnade en gång för alla). Men sen gick det fort uppåt igen. Vi kunde göra klockrena fattningar från skritt i höger varv, lite tyngre i vänster.
När snön smälte kunde jag börja hoppa igen! första gången han hoppade ett litet kryss i paddocken så blev han så glad att han bockade så jag ramlade av! Vi började starkt, och tränade på L:B nivå (90 cm) i princip varje gång, men sen så trappade vi ner. Jag vet inte vad som hände, men jag hoppade inte så mycket. Eftersom han gick så bra i dressyren så blev det mer och mer dressyr istället för hoppning.
Under sommaren åkte vi till SRK och deltog i Mini summer horse shov och red 2 felfria rundor (60 & 80 cm) och slutade på 3e och 2a plats (dock en utanför placering i varje klass). Vi åkte även till ARK och red en felfri runda
Sen vilade han i 3 veckor och efter det tränade vi inte så mycket mer under sommaren, vi levde rövare i skogen och bara njöt av livet! För i början av sommaren hade jag nämligen ställt mig på kö till ett stall i selånger med ridavstånd till ridskolan.
Den 6e septemper flyttade vi in i vårat nya stall, där vi står nu (i skrivande stund).
Då tog vi tag i träningen och började rida på riktigt! Jag började rida i dressyr för min ridlärare som jag haft den jag var 8 år, Marika. Varje fredag halv 4. Jag hade lite problem med att hitta en tränare i hoppningen, men tillslut bestämde jag med Malin, som ha häst i stallet, att hon skulle hjälpa mig. hon håller på att utblida sig till ridlärare på strömsholm.
Träningen i dressyren gick först ett steg frammåt, men sen gick vi tre steg tillbaka. Den fd fina galoppen blev rena katastrofen, och tibbe la sig till med att sparka bakut när han inte kommer undar arbetet. Jag ska sluta i min dressyrgrupp och rida helt och hållet för Malin för att hennes träningssätt passar både mig och Tibbe bättre. (kan bero på att hennes häst är lik tibbe på många sätt)
IDAG (faktiskt) så hittade jag en nu knapp i galoppen som hjälpte i galoppen, så kanske är vi påväg tillbaka? :)
Tibbe testar mig fortfarnde jämt och stänindigt, han kommer nog aldrig slut med det. Men han vinner aldrig. Jag älskar Tibbe och jag vill aldrig lämna tillbaka honom. om jag kunde ha två hästar skulle jag köpa honom (om jag fick alltså).
Jag får ta mycket skit om mig och Tibbe, men kärleken till ponnyn är mycket starkare än de andras åsikter.
Det känns så bra just nu med tibbe. Ibland är jag rädd att vakna ur den här drömmen och inse att det var för bra för att vara sant. Vi tränar 2 gånger/vecka för tränare och tränar på L:B/L:B nivå. Jag får hjälp med en massa saker Till ex så hjälper Malin mig att tömköra och Lena hjälper mig med träningen från marken.
JAG ÄLSAKAR DIG TIBBE! ingen har gjort ett sånt avtryck i mitt liv, i mitt hjärta som du har.
Du är den bästa vän jag har
Min bästa vän kommer du förbli
För ingen har så kul som vi
Vi hittar alltid på en massa trams
Om vi bråkar blir vi alltid sams
Du är den bästa vän jag har...
Kategori: Tibbes och min historia
som jag har skrivit så hämtade jag tibbe den 8 nov 2008. vi skrev
kontrakt till den 8 december för att se att jag klarade av honom och
att vi trivdes tillsamans. den första ridturen blev inte som jag hade
planerat. tibbe ville inte lyssna han började testa mig på en gång
genom att försöka dra iväg (vilket han lyckades med) så det slutade
med att jag nästan bönföll frida att ringa hennes mamma och fråga
ifall hon kunde hjälpa mig. efter att hon hjälpt mig ett tag blev det
bättre så då slutade jag för dagen. jag sov över hos frida och på
kvällen kunde jag inte hålla mig från att gå ut till stallet och borsta!
resten av månaden fortsatte han testa mig ordentligt. bland annat så
var han så himla pigg ute i skogen att jag var tvungen att använda
ett skarpare bett på honom. han började med ett riktigt irriterande
sett att få stanna kvar i hagen genom att helt enkelt inte ta ett steg
när man hämtar honom. det utökade han sen till att inte gå ut ur stallet
eller boxen. men han var ju trots allt bara 5 år. så fortsatte vi i ca 2
veckor innan mona hjälpte mig med "box" problemet. hon tog helt enkelt
ett dressyrspö och drev på honom med det bakifrån och efter det så
gick han alltid ut. eftersom att han var så pigg i skogen fixade anette
dressyrlektioner åt mig och tibbe. vi red 3 stycken tror jag och sen
kommer jag inte ihåg varför vi inte fortsatte..? dom hjälpte iaf.
den 8e december var provtiden slut och nu var det upp till mig att
bestämma ifall jag ville ha kvar honom. det var ju inte ett svårt beslut!
allt gick bra efter det, vi red luciatåg tillsamans med frida och tricko och
hanna och elix till granloholm centrum. som sagt allt gick bra (enligt mig)
enda tills han helt plötsligt blev väldigt annorlunda i munnen. vi kunde
inte hitta något sår eller nåt. tänderna var nästa ny raspade och han
hade inga vassa kanter.. så jag började rida honom med hack. i början
tyckte han att det var lite ovant och obehagligt men sen blev han tuffare
och tuffare och det slutade med att han bara drog istället och det verkade
inte som om han trivdes särsilt bra med det. men det gjorde inget eftersom
munnen var bra igen. det enda problemet var att han hade blivit väldigt stel
och han blev inte rikigt mjuk. vissa dagar var han snäll men andra bråkade
han och stretade emot.
frammåt februari nån gång började jag, tibbe, hanna och elix åka och träna
på färsta. jag måste erkänna att jag faktiskt tyckte det var läskigt att hoppa
med honom. han var ung och ostadig och väldigt stark. men jag gav inte upp,
för jag VILLE ju kunna hoppa med honom. den 8e mars åkte vi på "tränings
tävling" på färsta där hoppade vi 40 och 60 cm. småpotatis för tibbe men det
var ju bara för att vi skulle träna. jag hade bara hoppat med honom 2 gånger
innan.
efter det så började snön smälta lite och vi började träna hemma i paddocken.
han var fortfarande stel och stretig och jag fortsatte försöka ställa honom och
det funkade men efter en vecka var han stel igen... vi började iaf hoppa i paddocken
till en början 50-60 hinder för att vi skulle lära känna varandra lite. jag fick lite
hjälp av en tjej men det förvärrade bara för oss för att hon ställde för höga krav
på oss innan vi litade på varran. när jag sa det till henne blev hon sur och ville
inte hjälpa oss mer. så vi fortsatt enesamma men jag ville ju ha hjälp men
vågade inte fråga nån. marina hjälpte mig en gång och det gick bra, så då
blev vi lite säkrare. sakta men säkert höjde vi hindrena till 80-90 höjd och en
gång nån gång i juli tog vi till och med en 1 m oxer!
i aug var vi med på träningstävling på alnö och gick 0:a i L:D.
det gick bara framåt med hoppningen och bakåt i dressyren enda tills en
dag när jag red med hanna och pompe uppe i skogen. vi skulle gå förbi
en bil som stod parkerad där det inte brukar stå en bil. tibbe ville inte gå förbi
så jag tog ett ordentligt tygeltag åt höger och vips så gick han där nere med
huvet och gick snällt förbi. sen gick han form hela den där ridturen och flera
efter den. hoppningen gick också bra så det såg ljusare ut för oss enda tills
en hoppträning. en dag tänkte jag och frida hoppa lite små gymnastik/titt hinder.
vi hade en 3 kombination som jag hoppade. det blev lite obalanserat över
3e hindret men tibbe skötte det. ca 3 galoppsprång efter hindret snubblade
han så att vi ramlade. efter det blev jag lite osäker, även fast det inte var
med hindret så började jag om med mina 60 cm hinder i typ 2 tråninger
innan vi höjde igen. det gick dock inte lika smidigt. tibbe var lika glad men jag
ville inte låta honom ha lika högt tempo som innan och då river han mer
och så. han var iaf fortfarande lika fin i dressyren. hux flux hade min hopp
ponny blivit dressyrponny.
i september började det gå bra i hoppningen igen. det fortsatte så och den
30e okt var vi med på tävling på SRK. L:C med 4 fel för att vi stannade en gång.
den 8e nov kom och jag borstade honom extra länge och så fick han "häst tårta".
nu är det helt annorlunda för mig och tibbe. jag rider honom med hack eller 3
delat bett. när vi är ute i skogen försöker han aldrig gra iväg med mig och dom
andra galopperar iväg skrittar han snällt vidare. jag är absolut inte rädd/osäker
med hoppningen med honom nu. han vägrar aldrig med mig eller gör nåt dumt.
om han får dåliga språng är det oftast mitt fel. jag ångrar aldrig att vi åkte och
provred honom.
En hästlös tjej letade efter en ponny och fick så mkt mer.