Tibbe kom till mig i november 08. Jag hade letat efter häst ett tag men inte åkt

och provridit någon. Jag börjar från början:

Jag satt som vanligt och letade efter hästar på Blocket då jag såg ett maxad c-ponny sto som behövde fodervärd. Jag blev såklart väldigt intresserad och lyckades på nått vänster övertala mamma att ringa, men hon var redan tingad. Då såg jag en annan annons:

C-ponny söker fodervärd!

Gullig C-ponny på 5 år söker seriös fodervärd. Gärna liten vuxen. Han är tränad

regelbundet i dressyr och hoppning. Han kan vara lite busig och är därför ingen

nybörjarponny. Daglig utevistelse och hästkompis ett måste. Referenser krävs.

Du bör helst bo i Sundsvall med omnejd.

Jag sa såklart till mamma, men hon tyckte att 5 år var för ungt och sa nej.

Jag fortsatte att kolla på andra annonser men jag kunde inte få just den annonsen ur huvudet. Veckorna gick och annonsen var fortfarande kvar. Jag frågade mamma igen om jag kunde få mejla i alla fall. Tillslut sa hon att jag kunde få mejla på ponnyn så jag gjorde det.

Jag hade mejlat på säkert fem andra ponnysar, men det var bara denna som jag fick svar på. Jag blev mäkta överraskad så hans ägare föreslog att vi skulle provrida följande fredag klockan tre.

Vi åkte till näset där han var uppstallad (det kändes som att det tog flera timmar att åka dit) Jag kommer ihåg så väl hur det kändes! Mamma satt hela vägen i bilen och sa nåt i stil med: Du ska inte förvänta dig så mycket nu Lovis, vi ska inte ta första bästa häst, och det är inte säkert att det blir han. Han är alldeles för ung.

Tillslut kom vi fram och vi hade aldrig varit där förut så vi visste inte riktigt vart vi skulle gå. Då kom en tjej och frågade om det var vi som skulle provrida Tibbe? Ja, sa vi.

Hon visade oss vägen till ett privatstall på anläggningen. Då vi kom in i stallet stod det flera hästar på stallgången, men jag kände igen ponnyn direkt, men han såg inte ut som i annonsen. Han hade vinterpäls som en islandshäst och var tjock och omusklad. Mamma föll för honom på en gång eftersom han såg ut som en islandshäst. Jag kommer ihåg att hon sa: Ååh, där borta står det en islandshäst! Och jag svarade surt att: Det är ju han vi ska provrida..!

Vi pratade lite med ponnyns ägare Anette och jag fick reda på att han hette Tiburtius, men kallades Tibbe.

Han var redan sadlad när vi kom, så vi tog ut honom till ridhuset. Jag kommer ihåg att jag fick stå och hålla i honom ensam medan Anette gick och kollade om det var ledigt. Det kändes ovant, men jag gillade honom redan.

Sen fick jag rida. Från första stunden jag satte mig i hans sadel så kände jag att; Det här är min ponny! Först vågade jag inte göra så mycket, jag skrittade mest bara runt, men sen kortade jag tyglarna. Jag gillade honom, men han hade jätteskumpiga gångarter! Det kändes väldigt coolt att rida på en privatponny, som dessutom kunde bli min.

Anette föreslog att vi skulle ta hem honom på en gång på prov, men jag ville provrida honom en gång till först, så vi bestämde att jag skulle komma tillbaka fredagen därpå.

Dagen för andra provridningen kom, med regn... Så det blev ridhuset igen. Idag fick jag även göra i ordning honom själv. Fast Anette fick hämta honom i hagen. Han ville inte komma in och gick iväg några steg, men sen fick hon fast honom. Jag blev lite osäker i stallet eftersom han stod och såg ganska sur ut i gången, men han blev gladare efter ett tag.

Han hade hopptränat 2 dagar innan och sedan vilat så han hade hemsk träningsverk och i början stretade han bara emot, men på slutet gick det väldigt bra. Jag tror att jag blev väldigt sporrad av det faktum att han var stel, och att jag fick honom mjuk, för sedan hade jag bestämt mig.

Jag skulle ta hem honom i en månad och se vad som hände. Han var väl inte den smäckra tävlingsponnyn jag ville ha, men jag trivdes med honom och han verkade faktiskt trivas med mig.

Lördagen den 8 november 2008 kopplade vi på Fridas transport och hämtade hem honom och det kommer jag aldrig att ångra (eller glömma)! Tibbe ville inte kliva på transporten först, men efter ett tag klev han på med linor.

I början var han dum och stack med mig i skogen och höll på men nu är han snäll. Visst, vi har våra duster och ibland blir jag less och vill inte ha honom, men för det mesta älskar jag honom mer en allt annat och det kommer jag alltid att göra!