Under vintern 09-10 gjorde jag och tibbe ganska stora framsteg i dressyren. Jag började kunna göra saker i dressyren, som att samla traven, hålla formen i övergångar osv. Han fick mer muskler och bättre kondition och blev överlag en gladare ponny.

Under vintern började han hålla på och tramsa och försöka vända hem typ 5 gånger varje ridtur. Han både sparkrade och stegrade sig när han inte fick som han ville. En ridtur när han hade varit extra jobbig kände jag verkligen att "nä, nu orkar jag inte mer. Jag vet inte vad jag gör för fel.." Efter den ridturen slutade han nästan helt.

våren 2010 hade vi en lite sämre period i dressyren, tibbe var lite stel och började gå tillbaka till som han var "förut" (innan vi gick förbi bilen i skogen som gjorde att han låssnade en gång för alla). Men sen gick det fort uppåt igen. Vi kunde göra klockrena fattningar från skritt i höger varv, lite tyngre i vänster.

När snön smälte kunde jag börja hoppa igen! första gången han hoppade ett litet kryss i paddocken så blev han så glad att han bockade så jag ramlade av! Vi började starkt, och tränade på L:B nivå (90 cm) i princip varje gång, men sen så trappade vi ner. Jag vet inte vad som hände, men jag hoppade inte så mycket. Eftersom han gick så bra i dressyren så blev det mer och mer dressyr istället för hoppning.

Under sommaren åkte vi till SRK och deltog i Mini summer horse shov och red 2 felfria rundor (60 & 80 cm) och slutade på 3e och 2a plats (dock en utanför placering i varje klass). Vi åkte även till ARK och red en felfri runda

Sen vilade han i 3 veckor och efter det tränade vi inte så mycket mer under sommaren, vi levde rövare i skogen och bara njöt av livet! För i början av sommaren hade jag nämligen ställt mig på kö till ett stall i selånger med ridavstånd till ridskolan.

Den 6e septemper flyttade vi in i vårat nya stall, där vi står nu (i skrivande stund).

Då tog vi tag i träningen och började rida på riktigt! Jag började rida i dressyr för min ridlärare som jag haft den jag var 8 år, Marika. Varje fredag halv 4. Jag hade lite problem med att hitta en tränare i hoppningen, men tillslut bestämde jag med Malin, som ha häst i stallet, att hon skulle hjälpa mig. hon håller på att utblida sig till ridlärare på strömsholm.

Träningen i dressyren gick först ett steg frammåt, men sen gick vi tre steg tillbaka. Den fd fina galoppen blev rena katastrofen, och tibbe la sig till med att sparka bakut när han inte kommer undar arbetet. Jag ska sluta i min dressyrgrupp och rida helt och hållet för Malin för att hennes träningssätt passar både mig och Tibbe bättre. (kan bero på att hennes häst är lik tibbe på många sätt)

IDAG (faktiskt) så hittade jag en nu knapp i galoppen som hjälpte i galoppen, så kanske är vi påväg tillbaka? :)

Tibbe testar mig fortfarnde jämt och stänindigt, han kommer nog aldrig slut med det. Men han vinner aldrig. Jag älskar Tibbe och jag vill aldrig lämna tillbaka honom. om jag kunde ha två hästar skulle jag köpa honom (om jag fick alltså).

Jag får ta mycket skit om mig och Tibbe, men kärleken till ponnyn är mycket starkare än de andras åsikter.

Det känns så bra just nu med tibbe. Ibland är jag rädd att vakna ur den här drömmen och inse att det var för bra för att vara sant. Vi tränar 2 gånger/vecka för tränare och tränar på L:B/L:B nivå.  Jag får hjälp med en massa saker Till ex så hjälper Malin mig att tömköra och Lena hjälper mig med träningen från marken.

JAG ÄLSAKAR DIG TIBBE! ingen har gjort ett sånt avtryck i mitt liv, i mitt hjärta som du har.

Du är den bästa vän jag har

Min bästa vän kommer du förbli

För ingen har så kul som vi

Vi hittar alltid på en massa trams

Om vi bråkar blir vi alltid sams

Du är den bästa vän jag har...