Jag känner att jag bara vill vara. Folk säger till mig om tibbe: "Du ska tävla det och det, och ni ska hoppa det och träna för den.." eller "Jamen nästa år ska du ju sälja honom, du ska ju skaffa storhäst" osv. Det är sånt jag får höra i princip varje dag från olika håll. Vad ger dom rätten att säga till mig vad jag ska göra med min häst? ja, MIN och jag gör som jag vill! Ibland sveps jag med i det och tänker att ja, det är klart jag ska tävla! Nu ska vi hoppträna osv. Men när det väl kommer till kritan så vill jag helt enkelt inte. Jag är ingen tävlingsmänniska. Jag gillar att träna och utvecklas, men jag får inte ut det där lilla extra av att tävla. För mig så räcker det med att jag och min häst trivs med varandra.


Tibbe och jag på tävling förra hösten.

Jag saknar hur det var förut. Då var det jag och Tibbe mot världen, helt seriöst. Vi hade kul i skogen och vi busade och red runt, hopade då vi hade lust. Jag gick inte runt och kände att Oj jävlar, han har tappat några ryggmuskler, eller, oj gud han kan ju inte vila två dagar i rad eller att jag inte kan ha på mig det och det eller använda det eller det schabraket för att "det är fult". Men nu så är varje ridtur med krav på perfekt form och trimma i skogen varje dag eller rida i paddocken, absolut inge longering utan inspänning. Och även när jag rider så tänker jag konstant på hur det ser ut eller vad folk skulle tycka. Förut sket jag i det, orkade jag inte jobba Tibbe en dag så gjorde jag inte det! Det var KUL att rida och jag BEKYMRADE mig inte hela tiden för saker.


Busa på ängar- helt OK

Visst, det där om att jag tydligen måste sälja honom nästa år eller när jag fyller 18 har jag fått höra. och att man inte "kan" ha en c-ponny när man är 16, att jag är för lång bara för att fötterna går under sadelkåpan ungefär. Det har jag fått höra i alla tider jag haft honom, men jag skiter fullständigt fan i det.. Varför? Jo, först och främst för att jag älskar min ponny mer än en rosett på väggen. Och för att jag helt enkelt inte är för lång! Visst, folk skulle nog säga att jag är "för lång" Men vad betyder egentligen det? Och vem jämför man med då? Tar han skada av det? Nej. Är det obalanserat när jag rider på honom? Nej. Ser jag onormalt lång ut på honom? Nej. Är jag för tung? Nej.

Och varför ska jag sälja honom? Jag planerar inte att sälja honom om jag inte måste. Någonsin. Jag har haft honom sen jag var 13 år och vi har vuxit ihop. Han är min bästa vän! Han är alltid glad och positiv, han är alltid med och han är alltid där! När det känns som om allting sviker så har han alltid varit min trygghet, den som jag vet finns och alltid är samma. Den som alltid ser på mig med vänliga ögon och får allting att kännas bra för ett ögonblick. Och han vet inte ens om det. Han är bara han. Och kanske är det det som gör det hela så speciellt?


Jag älskar dig Tibbe <3

Jag önskar att alla kunde få det som jag har med Tibbe. Jag är säker på att många upplever samma sak. Men dom som säger till mig att jag ska sälja honom för att "han förstör min ridning" eller för att "jag är för duktig för att ha en häst som han", de människorna har aldrig haft en ärlig relation till en häst.

Så saken är den att Ja, jag saknar det gammla oss. Det som var så speciellt. Då vi bara hade kul. Så nu vill jag släppa alla krav. För just i nuläget så känner jag bara stress och oro inför honom. Jag ska berätta varför. Jag hade precis börjat träna hoppning för Johanna Hammarstrand när vi får nytt schema så jag inte kommer kunna fortsätta. I samma veva upptäcker jag att sadeln inte längre passar och måste rida baracka. Och iom att jag verken har sadel eller tränare så kommer jag inte kunna vara med i KM, den enda tävling som jag faktiskt VILL vara med i. Så ska jag träna för Arnold, men motivationen är under noll och jag känner att jag inte vill lägga 900:- på en träning en vecka innan GHS.

Och så vill inte jag känna. Jag vill ha det som en rolig grej, inte som ett måste. Som tex att sadeln inte passar, fine, jag rider barbacka. Men då kommer alla problem upp igen att han kommer tappa muskler, bli tjock jag kan inte tävla osv. Men är det så jävla viktigt?? Jag borde inte känna stress, utan glädje för att jag upptäckte att sadeln låg dåligt innan han fick ont i ryggen av det.


Det går lika bra utan sadel.

Det jag vill få fram är att man ska uppskatta vad man har, istället för att fokusera på det man inte har. Och man behöver inte sälja sin ponny bara för att man fyller 18. Man ska göra det man tycker är roligt och man behöver inte göra allting så komplicerat.

Imorgon ska jag prova en ny sadel på Tibbe och då ska jag ta på honom det ljusblå minhäst schabraket och traska ner till ridhuset!! Folk får säga vad dom vill, jag tycker om mitt minhäst schabrak, så varför inte använda det?


Ett av vårat fina minhäst schabrak- bild från 2008.