HEJ. Just nu är jag ungefär såhääär nära att bryta ihop, packa mina grejer och åka till pappa och bo där resten av livet. Men jag kan inte. Jag kan inte, av samma anledning som gör att jag vill därifrån och den som håller mig kvar.

Det GÅR inte att sova hemma hos mig. Min fina söta underbara katt är otroligt olycklig. Sen vi flyttat har han varit inne och det är inte precis det han önskar sig mest i världen. Han är van vid att gå ut på nätterna och resultatet av att vara instängd i en "bur" dygnet runt är ett KONSTANT jamande hela kvällarna/nätterna. Jag överdriver inte ens om jag säger konstant. och ljudnivån är inte heller låg.

 

Jag får helt ärligt panik! Vad ska jag göra? Det svider i hjärtat eftersom han uppenbarligen lider, det finns egentligen inget jag kan göra förutom att försöka "stimulera" honom genom att leka med honom och klappa och prata.. Men ni förstår ju att det innebär att jag inte sover på nätterna.. Vi kan inte släppa ut honom heller eftersom vi bor på 3e våningen i en lägenhet och för att han bara springer tillbaka till vårat förra hus (mamma provade en gång.)

 

Vi har försökt hitta nån som vill ha honom, men inte hittat något. Jag kräver absolut ingenting, jag vill att han ska ha det bra och det är ju det sista han har det nu :( Det känns så jävla fel att ha honom som en "fånge" inomhus när han så gärna vill ut...  

 

Tack och hej, jag behövde få ut det där..