Jag känner mig så less nu. Jag hade bestämt med Henna och christina (starlas ägare) att jag ska få följa med till starla på Tors. HUR glad blev jag inte när dom frågade? Men det var självklart för bra för att vara sant. Maggan (sadelutprovare) ska tydligen OCKSÅ komma på tors. Jag trodde vi hade bestämt imorrn, men tydligen inte.. Hon kommer vid 12, och christina och henna vill åka tidigare än så.. Vad FAN ska jag göra? Har försökt fråga mina kompisar om råd, men det hjälpte inte. Dom sägar att "du får välja". Ursäkta? Jag ska alltså välja mellan sadeln, som jag MÅSTE byta ut, så det måste jag ju gå på. Men samtidigt.. Starla, min fina, vackra snälla starla. Inte en dag går utan att jag tänker på henne, att jag ångrar mig för att jag lämnade tillbaka henne. Den enda "stora" saken som jag har gort för min egen skull och inte för nån annans, och den enda saken som jag ångrar så jävla mycket och som jag straffar mig själv för. Jag gav upp. Jag behöver få träffa henne. Jag har inte kunnat bearbeta händelserna kring henne och Jag tror inte att någon som inte varit i min sits kan förstå hur sjukt mycket jag kämpade med henne. Jag fick så mycket skit kastat i ansiktet för att jag räddade en häst som jag älskar från slakt? Av vuxna människor som sa till mig och bakom ryggen på mig hur dum jag var, tanklös, dom spekulerade på hur jag skulle misslyckas, att jag aldrig skulle klara av att ha både henne och tibbe. Och det gjorde jag inte. Blir man trampad på tillräckligt många gånger så slutar man resa sig tillslut. Men jag lyckades ge henne en andra chans, hon lever ju livet. Jag förtjänar att få träffa henne, känna hennes mule mot min kind. Känna att vi fortfarande existerar. Helt enkelt- Starla har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och våran korta men fantastiska resa fick ett snabbt avslut av olika anledningar.

Hursom. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag kanske är dum och fåfäng. Men jag KAN inte välja och jag vägrar acceptera att jag kanske måstae det. Jag tror att allt kan lösas om man verkligen ger sig fan på det, jag har bevisat det för mig själv gång på gång, så varför kan inte detta får vara ett sånt tillfälle? Jag är verkligen knäckt av det här.. Orkar inte med det här ovanpå allt annat. Gråten har känts nära hela dagen och jag bröt ihop på en g¨ng jag klev in i omklädningsrummet i stallet. Det värsta är att ingen verkar bry sig. För dom förstår inte. "Jaja, det är bara en häst" Men jag kan inte välja mellan en sak och en individ. Det går inte. Starla påerkas inte om jag inte åker ner, men tibbe gör det för då får inte han någon sadel Men om jag inte åker ner så kommer jag sjunka ännu lägre ner än jag redan gjort. Och jag orkar inte. Jag är slut. Fysisk psykiskt. Jag måste få känna lite glädje, som jag gjorde för 18 timmar sedan när jag fick beskedet om fölet. Jag är van vid att kunna fixa saker, jag är besatt av att fixa saker. Men det här kanske jag inte kan ordna?

Jag har pratat med maggan och christina och försökt löst det. Maggan kan komma tidigast 12. Henna och christina vill åka tidigare än halv 12. Det står ju skrivet att det inte fungerar ihop. Hjälp?? En en gång har jag tagit mig vatten över huvudet, men denna gång går det tack och lov bara ut över mig och ingen annan. De enda konsekvenserna som blir är att jag måste stå över besöket hos starla. Och det känns.

Och ja, det här är nog ett väldigt barnsligt "problem" att gnälla över.. Men jag kan inte hjälpa det, jag är så, jag måste alltid fixa allt.