"åh. alla tankar far runt inuti mig och jag vet varken ut eller in. På ett sätt är jag säker, hjärnan har alla svaren och vet vad jag borde göra. Men hjärtat vill något helt annat. och på ett sätt är jag glad men sen när jag känner efter ordentligt så är jag så himla ledsen och trasig inombords. Jag ska försöka förklara.

 

Jorden snurrar. men jag står still. Jag står still, men jorden snurrar. omkring mig växer mina kompisar upp. Folk förlovar sig, skaffar barn. Ikoner blir gamla och dör. Jorden snurrar. 97or ska göra gymnasieval. Moa har tagit körkort, hanna ska snart fylla arton. Min vän, som jag för snart nio år sedan tiggde chocklad av, när vi stod i stallgången på ridskolan och skulle vara med på ridläger.Hanna, som då berättade att hon har en hundvalp. Den här valpen är nu vuxen. För att jorden snurrar. Och den snurrar alltid, ALLTID åt samma håll, frammåt. Jorden ser inte tillbaka. Men det gör jag."

 

Det här började jag skriva förut. Men jag insåg att jag har så många undertryckta känslor så jag gick över till word. Nu har jag skrivit 3 sidor med rena känslor. Undertryckta känslor, hur allt som var så bra kunde bli så dumt. Och det är mycket jag har lämnat ute. Som jag kanske vågar skriva in sen i de tomma raderna. För en gångs skull är jag ärlig.Mot mig själv. Och jag är stolt över det. Jag måste reda ut ett och annat med mig själv och jag måste se framför mig hur allt började.