Jag är medveten om att jag inte är perfekt. Det är ingen. Men jag blir så less när man ser personer som är negativa. Det är inte fel att vara ledsen. Men det är så fel, så fel, att för ens en sekund tro att man inte har något. Att allt är dåligt. För vad har vi? Vi har så mycket att vara tacksamma över, möjligheter som andra inte ens drömmer om. Och vi är så jävla otacksamma. Folk som har det svårt och dåligt ställt är fighters. De ser det positiva, de måste se det positiva för att kunna andas. Men vi ser det vi vill ha, istället för det vi har. Mycket vill ha mer. Det är patetiskt.

Jag vill inte ställa mig i det ledet och mata de människorna. Jag vill vända det. Jag väljer.