Nu har det snöat typ 30 cn ute! Jättemysigt. Jag önskar att jag kunde glädjas helt över det, men.. Tibbe. Ja kan bara tänka på att åååh vad jag skulle vilja åka dit direkt efter lunchmusiken idag och busa i snön med fina tibbe. Ja kan inte sluts tänka på att snö är det absolut bästa han vet, och att han hade blivit totalt överlycklig när han gick ut imorse om jag hade honom nu... Jag har känt så himla mycket senaste månaden att jag bara vill ha hem honom igen. Speciellt nu när jag är nere i en liten svacka. Och allt skiter si med boriz... Jag har alltid haft tibbe att fly till, gråta lite i hans man, slänga på hacket och galoppera full fart i skogen ett tag och låta hans grymma inställning till livet smitta av sig på mig.
Men nu.. Jag vet inte vart jag ska fly. Jag känner mig lite vilsen. Det kanske är fjantigt att känna sig vilsen utan sin häst, men han har alltid varit så mycket mer för mig än "bara" min häst. Han har varit min vän genom allt. Bara genom att finnas till och vara det glada individen han är. Bara genom att titta på mig med sina busiga skelande ögon. Mullra för sig själv när man kommer. Man vet inte vad man har förrän det är borta.
Fina fina tibbe, en dag så hoppas jag att vi kan få vara en igen. Man kan inte leva med ett trasigt hjärta. ♥
