igår kväll red jag och helena ut på en  tur längs mellanvägen. Vera var jätteduktig, lång och låg i skritt och trav hela ridturen. Vi galopperade inget, blev lite lungt bara. Helena blev lite rörd där ett tag oxå över fortis. Är så glad för henne  u att hon äntligen hittat en häst hon trivs så bra med efter allt skit. :)

Nu har jag haft körsång på skolan och väntar på att storsamlingen i aulan ska börja. Vi ska va med i nån körtjoffs, dwet ska bli jättekul!

Aja hörs nu ska jag gå!

För den dåliga uppdateringen! Igår hann jag inte blogga för att min uuunderbara ponny bokstavligt talat hade massakerat sin lilla sjukhage igår, varenda stolpe hade han dragit upp och tråden låg i en klump mitt i.. Så det tog 2 timmar och fixa, sen skulle jag mocka hagen och boxen, fixa maten och ta hand om själva hästen. Så ja.. Jag kom hem efter 10 tror jag och då var det middag och dusch som gällde, sen gick jag och la mig.. Men nu är jag tillbaka!


Tibbes sjukhage, nu är det högre stolpar och tre trådar...

Skolan har varit trevlig iaf, bara lek och skoj typ. Imorrn ska vi tydligen sova på skolan?? Så då ska supersnälla helena ta hand om tibbe :)

Jaa. Jag har inte så mycket att uppdatera om. Tibbe börjar bli otroligt less på sjukhagen/vilan iaf. Han trippar runt och försker busa med mig och trotsar mig hela tiden. Stackars liten.. :/

Men infektionen går åt rätt håll iaf, nu är jag säker på att svullnaden gått ner och såret blöder = smutset kommer ut. och han är iaf tillräckligt frisk i benet för att försöka hoppa ut ur hagen. Knaspelle



Tibbe löshoppar

Får höra ofta att jag och min storebror Johan är väldigt lika varran? Vad tycker ni?? Kanske inte dom bästa jämförelsebilderna men dom mest lika jag har :P

Idag åkte jag till stallet vid 11 i tron om att jag skulle vara klar 2 timmar senare, men då träffade jag Alex som skulle iväg och tävla. Hon undrade om jag ville följa med och efter typ 2 sek tänkande gjorde jag det då. Både hon, Mattias och carro skulle tävla, kul :)


Lånad bild På alix och hälge (aka buddy holly)

Alex hoppade 110 & 120 och det gick bra i båda. första klassen nollade hon grunden men hade två (?) ner i omhoppningen. Stannade ut sig i 120, men det var oxå en bra runda. Knäppte massa bilder, så när jag har fixat dom (dock inte ikväll) så kommer dom upp!

Det börjar kittlas i tävlingsnerverna på mig faktiskt... :)

Väl hemma igen så tog jag in tibbe och gjorde ett nytt omslag på honom. Han är inte alls lika halt längre och jag tyckte att svullnaden har gått ner lite. "såret" varar som fan, ser ut som öronvax men det är bra ut med det bara!
Jag borstade ute idag, passa på när det är fint väder!¨

Fyllde på typ 15 kg hö i hagen innan jag åkte, skulle ju räcka typ 2 timmar ikväll och hela dagen imorrn. Kom på att jag inte kan fylla på hö åt honom på förmiddagen osm jag brukar haha. Mockade hagen oxå, den är ju så liten som en box så det blir rätt mycket bajs..

Nu har jag fixat och så imnför imorrn. 08.17 tar jag bussen till första dagen på gymnasiet. Pirrigt!
Har duschat, noppat ögonbrynen, rakat armhålorna haha, Tagit fram kläder och nu fixar jag fransk manikyr! Man vill väl se anständig ut!



Nu ska jag fixa rooos på naglarna haha! See ya!

Jag försöker göra rätt men det blir bara fel, jag försöker vara rätt, men Jag är fel. Det är jag.

Tibbe är fortfarande halt.. Kylde benet i kallvatten i 40 min, kan ha varit de tråkigaste 40 min i mitt liv, men funkar det så är det värt det.. Fick låna Nattas bot bandage som han får ha under natten... Hoppas han är bättre imorrn.

Faaan.. Jag hatar det här... :( Mår förjävligt nu om nån undrar, kämpar på.

Xyzq är de enda bokstäverna som mina rubriker aldrig har börjat på.

Idag när jag kom till stallet så kom jag på att jag hade glömt mina ridkläder hemma, men mamma kunde inte hämta mig på typ två timmar, så jag gick omkring ensam i stallet och typ sopade lite, smorde longergjorden, svanskappan och inspänningarne och diskade ur två burkar med lock som jag ska ha som foderhinkar. Jag hade lite halvkul.

sen kom mamma så jag kunde hämta kläderna och då mötte vi anna Anna som var påväg till stallet, då ringde jag henne och kollade om hon skulle rida så jag kunde rida med henne. Men då hon tog in boye hade han en tappsko så hon kunde inte rida..

Tibbe och jag skulle egentligen ner till paddocken och rida ett ordentligt pass, men jag var inte ridsugen längre, så vi borstade och myste och klippte hovskägg, toppade manen osv.

Nu har jag duschat och ätit middag. Aaah jag använde body scrub över hela kroppen så nu är jag len som en babyroommpa :)

Nu ska jag ta och svara på llite frågor som har rullat in under ett tag. Kul med frågor, om ni undrar nåt så fråga på så tar jag upp dom i ett inlägg!

Starla 

Starla träffade jag för första gången sommaren 2008 då hon var 4 och jag var 13. Det var bara av en red slump som jag följde med en kompis till Hennas travstall i bergsåker, och så undrade han om jag ville fortsätta hjälpa till för han gillade hur jag hanterade hästarna. Det fanns fem hästar i stallet men Starla blev min favorit från första början. Jag fick höra flera gånger både av Henna och av Christina att jag och Starla var som gjorda för varandra, och jag håller med.

En dag frågade Henna ifall jag ville börja rida på två av hans hästar, Starla och VP (västerbo Premiär) det ville jag såklart. Dom berättade att dom bara ridit på Starla några gånger, men att hon hade varit jättesnäll då.

Så en nervös Lovis red sin första ridtur på världens snällaste starla! Eller ja, efter första ridturen var jag inte riktigt säker på om jag vågade, eftersom starla hade sina idéer. Men det var något med henne som jag drogs till, som jag tyckte om. Trots att det var 2 år sedan jag satt på hennes rygg senast (i skrivande stund) så kommer jag ihåg känslan så väl så väl... 3e gången jag red hennne och hon började söka sig neråt i traven och Fanny retade mig för att jag hade suttit och agt "braaa, duuuktig tjej" konstant.. Jag var så stolt över min fina tjej.

Jag kunde inte fortsätta hjälpa till i Hennas stall, eftersom jag fick en egen häst, Tibbe.

Två år gick, men jag tänkte på starla och jag saknade henne. Jag hade tänkt flera gånger att jag skulle hälsa på henne, men det blev aldrig av. Den lilla damen hade verkligen gjort avtryck i mitt hjärta. 

En dag så sa maja, min kompis att dom skulle sälja starla. Jag kollade på blocket, och dom skulle lämna ut henne på foder. Jag mejlade till dom och pratade lite med dom, men jag kunde ju inte ha henne, jag hade ju redan en häst!



 Sen lämnades hon ut på foder till en tjej i kanske 1½ mån. Hon klarade inte av henne, för starla hade fått tagit över och tydligen så gick det inte ens att leda henne till hagen för hon var "galen". Så då bestämdes det att hon skulle slaktas. Jag visste inte om det där om slakten. En dag i stallet så Stod jag och Helena och diskuterade om det skulle vara smart att lämna tillbaka Tibbe och ha bara starla, men jag höll fast vid att Tibbe var den som jag ville ha. Men jag smsade Chrisitna och frågade "hur blir det med starla?" Efter nån minut så ringde hon upp och talade om att "Vi har beställt slaktbilen åt henne nästa onsdag." Jag kommer ihåg att på en gång jag la på så kollade jag på Helena och kunde inte hålla tillbaka tårarna, eller få fram ett ljud. Jag bara skakade på huvet och Helena kom och gav mig en stor kram..

Min älskade starla, skulle hon, endast 6 år gammal behöva slaktas för att ingen förstod henne..? Hon som är världens snällaste, aldrig gjort en fluga förnär. Nä, den där hemska hästen som dom som hade henne pratade om lät verkligen inte som den häst som jag visste om.  

Jag kände mig verkligen helt hjälplös och tänkte igenom den sjukaste lösningen efter den andra. Jag ringde till mamma, och svamlade om henne och mamma sa att att hon skulle komma till stallet så skulle vi prata med Elin och Petter. Vi gick och pratade med dom samma kväll och dom tyckte också att hästen skulle räddas. Vi Gick till stallet och mätte och kollade och så bestämde vi oss för att bygga en provosorisk box tills det blir en ledig. Men den 29e åkte vi och hälsade på henne i stallet där hon väntade på slakten. Jag ville se om hon var densamme.

Så vi kom fram till ett skabbigt stall som var jättelågt i tak med ölburkar slängda i stallgången. Där inne stod Starla ensam i en box hon knappt kunde vända i och utan mat och vatten. Jag kände på en gång att jag kan inte lämna henne där, hon hör hemma hos mig. Så blev det bestämt.

28 dec fick jag veta om slakten och den 31 dec flyttade hon hem till mig.


Första kvällen hos mig.

Vi lastade av henne vid vägen och helena fick leda henne in till stallet för jag var så nervös så jag kunde inte hålla i grimmsakaftet! Hon trivdes direkt i stallet, hon åt på en gång och hon rullade. Efter en halvtimma hade hon förstört vattenhinken! Jag var nog en av världens lyckligaste tjej just då. På kvällen borstade jag henne och pratade med henne. Hon var väldigt nervös först och stod och skakade och kunde inte stå still.

Efter det följde en tid som var ganska jobbig. Starla var stressad och visste inte hur hon skulle bete sig, hon gick över mig när jag ledde henne till och från hagen och jag tog mig inte från stallplanen när jag skulle rida. Så jag bestämde mig för att börja från början. Jag longerade och jobbade upp ledarskapet från marken och pysslade om henne.


Första ridturen

På två dagar blev hon som en helt annan häst, iaf när jag höll i grimmskaftet. Från marken var hon världens ängel men när det blev dags för ridning blev hon helt annorlunda. Jag klarade helt enkelt inte av henne, och det gjorde ont eftersom jag så gärna ville...

Jag ringde till henna och förklarade allt. Han skickade upp en tjej som heter Marita. En tuff äldre dam som hade ridit starla tidigare. Hon förklarade för mig att hon aldrig skulle rida Starla utan graman eftersom hon måste få ner huvudet när hon stegrar. (ahaa tänkte jag). Sen red hon och visade lite grann. Efter det gick allting mycket bättre, jag hade alltid kontroll på henne iaf.

Men tillslut, efter tre månader av slit, svett och tårar så tvingades jag inse att jag inte hade tid och ork för två hästar. Jag hade lovat mig själv för länge sen att hon jag skulle behöva välja, hur hemskt det en låter, mellan tibbe och starla så skulle jag välja Tibbe... Så Starla fick åka.

Nu är hon på Västerbo Stuteri och lever och mår bra och har ett litet föl i magen..!

Jag ångrar mig varje dag för att jag lämnade tillbaka henne och det går inte en enda dag utan att jag undar hur det hade varit om jag hade haft kvar henne och utan att jag tänker på henne. Jag hoppas och tror att det kommer bli vi igen, för jag håller fast vid att jag och starla hör ihop och det kan ingen ta ifrån mig.

Trots att jag saknar henne och känner att jag ga upp och misslyckades osv med henne så är det faktiskt tack vara mig som hon lever. Jag räddade hennes liv, jag gav henne en till chans att få leva och det är jag stolt över.